Våren är här
Möttes av detta när jag klev upp i morse.
Även mygg och knott är jag allergisk mot. Ser inte fram emot sommaren speciellt mycket. Nåväl, det här vädret kanske är lite att ta i ändå. Bara gilla läget. Finns som sagt bara två vägar till och från Kiruna. Passar inte mina stövlar har jag ju frihet att välja någon av de vägarna. Ska jag norr eller söderut? Fast väljer nog att stanna kvar ett tag till. Var landsände har trots allt sin egen tjusning.
Prydnadssaker och inredning
Tittar på andras profiler och bloggar här på internet. Vilka vackra hem alla verkar ha. Nog kan man bli lite avis. Mina FB vänner ser ut att ha så välplanerade och välordnade hem. Stil- och smakfulla. Annat än mitt halvkaos det! Att vara kreativ och ha en hjärna som måste få jobba hela tiden kan vara både himmel och helvete! Jag blir helfnoskig om jag inte har något eller några av mina femtioelva projekt på gång. Hör och häpna, en del av dem blir till och med färdiga ibland! Jag uppslukas helt och tappar både tid och rum . Inte en chans att jag kommer ihåg att lägga tillbaka något när jag använt det. Nix, det blir liggande till jag rört till det rejält.
Ser mig omkring i vår lilla lägenhet. Inredningsmässigt....njaaa nog är det mer funktionellt än vackert. Visst gör jag mina tappra försök. Byter gardiner som jag försöker matcha med överkastet. osv. Men i slutänden blir det ändå oftast i stil med det övriga. Hoven, droven! Färger och mönster, gammalt och nytt i en salig blandning. Sen har vi det här med prydnadssaker och inredningsdetaljer. Det är liksom inte min grej. Lika bra det för jag gillar inte att dammtorka. Det är jag aldelens för lat för. Det är heller inte helt omöjligt att jag skulle få någon tokig ide´om att jag borde sy fickor bakom gardinlängderna. I de fickorna skulle jag ju kunna förvara skor sedan. Ja, fullt så illa är det väl inte, men det är helt klart något som jag skulle kunna hitta på.
En grej skulle jag faktiskt kunna tänka mig, måla om i köket. Inte pga. färgval och så. Nej, jag måste måla om för att jag var så korkad sist. Målade med matt färg, jäkligt snygg. Men ack så svår att hålla ren. Svår, det är väl att ta till i underkant. Näst intill omöjligt är det!
Strunt samma. Nu ska jag försöka sy lite igen.Eftersom jag som vanligt har anordnat kaos i syalkoven har jag fixat en ny hörna i köket. Den hörnan ska INTE röras till!! Eller hur det nu blir. Jag tänker iallafall att jag ska hålla ordning.
Med Vänliga Dammhälsningar // Mona
PS. Hittade ett jättebra tips om hur man kan få till det en gång för alla. Om du har stökigt hemma, gör då så här:
1. Skapa en mapp på datorn.
2. Ge mappen namnet "Stöket i huset."
3. Ta bort mappen.
4. Datorn kommer att fråga:"Vill du ta bort stöket i huset permanent?"
5. Klicka OK och sen är det klart.
Testa du med och meddela mig om hur det gick! DS.
Säg den lycka som varar för evigt?
Idag skulle det äntligen bli undanröjt och städat här hemma. Sanering som jag brukar kalla det.Efter ett par veckors värk ser det inte fint ut här hemma, grejer här och där, fläckar på skåpdörrar och andra möbler. Damm, skräp på golven..som heller inte skulle må dåligt av lite allrengöring och vatten .. Ja, faktiskt är inte toaletten lika rörig som resten av lägengeten. Där är jag noga. Ingen lort kan vara värre än den som blir där. Luktar pyton och känns ofräscht att gå dit och sätta sig. Bläääh!!!
Låg kvar i sängen en stund och njöt av tillvaron. Kollade ett avsnitt av Farmen som går på TV 4 nu. En ganska töntig serie men den är lagom intelligensbefriad och man kan gotta sig i andras okunnighet, intriger och rackarspel.
Sedan satte det igång igen. Började med knän och armbågar. Nacken började stelna till och fingrarna på vänstra handen började dommna bort. SKIT!!!
Skittrist!!! Med kroppen full av morfin kan jag ju inte ens fara ut med bilen. Tänk om jag skadar någon? Skadar jag mig själv är felet endast mitt och inget annans!! 
Kram till er alla som eventuellt läser det här!
Och tänk på en sak: -Den friske har många önskningar. Den sjuke bara en.
Blåst på konfekten
För ett tag sedan lyckades jag köra över en knappnål med min overlockmaskin. Inget att rekommendera! Självklart ställde det till bekymmer och maskinen började bete sig väldigt konstigt. Trådar och nålar gick av på löpande band och maskinen kunde inte klippa ordentligt. Tyget trasslade sig fast hela tiden. Jättetrist!! Det gick ändå sy med den hjälpligt. Det vill säga, när kniven ändrade läge lyckades jag på olika sätt ställa tillbaka den.
Till slut lämnade jag ändå in den på service. Jo då, maskinen skulle bli som ny blev jag lovad. Personen som skulle fixa den berättade hur många maskiner hon lagat och hur många nöjda kunder hon haft. Efter någon vecka var den klar och glad i hågen for jag för att hämta hem min trogne vän. Betalade glatt servicekostnaden och skyndade hemåt.
Väl hemma fick jag äntligen plocka fram mina påbörjade arbeten. Började med att sy i lite vanliga bomullstyger. Den fungerade klockrent. Ja, lite krångel var det ju, trådarna gick av någon gång, Det avfärdade jag med att de kanske var gamla. Fortsatte med ett kraftigare möbeltyg. Då började trasslet igen!! Maskinen slutade klippa och tuggade fast. Nålarna gick av hela tiden. Besviken testade jag då med trikå, samma sak där. Det enda som gick något så när att sy var normaltjockt bomullstyg, inte ens tunt dito klarade den av.
Efter helgen begav jag mig tillbaka till affären för att klaga och begära att få jobbet bättre gjort. SUCK!! Affären hade upphört!! Om jag kände mig blåst på konfekten? Definitivt!!
Nu har jag suttit och felsökt själv. Kniven är varken utbytt eller slipad, dessutom fattas en liten detalj som gör att nålarna hålls isär. Den fanns där när jag lämnade in min älskade maskin, det vet jag med all säkerhet. Nu sitter jag här och känner mig grundlurad. Det enda att göra nu verkar vara att försöka få tag på nya delar och laga den själv.
Återligen har jag fått bekräftat att jag nog är rätt så otursförföljd....
MVH// En besviken Mona
Rörigt på sjukhuset
Det gamla slitna uttrycket: -Man måste vara frisk för att orka vara sjuk kommer verkligen till sin rätt. Igår flyttades vi över till avd. A, nyrepad, ombyggd och inte på långa vägar färdig. Fattas både det ena och det tredje. Personalen springer och servar patienter samtidigt som de får agera flyttgubbar. Känns inte som om man vill be om något. Man skäms ju när de är så överbelastade. Det är dammigt och korridoren liknar mer en byggarbetsplats. Mitt i allt under dagen kan någon komma in och borra upp något, leva om så det står härliga till. Lugn och ro? Glöm det!! Borrdammet i vattenglaset får man på köpet.Teoretiskt är en fyrsal är ombyggd till en tresal...men i praktiken är det bara plats för två sängar. Vikväggen mellan mig och grannen sitter så tokigt till att hon inte kan komma åt syrgasen som finns på min sida. Tur att hon inte behöver den. Garderoberna kommer man inte åt. Om man inte flyttar på sängrannens bord, som inte det heller fungerar fullt ut. När jag ska på toa måste jag klänga som en babian för att komma ur sängen. Jodå, jag har fällt ner "urtrillningsgallret". Åt andra hållet är det ingen ide, då kommer jag inte förbi mellan sängen och vikväggen. Eftersom jag inte är så där 100% social utan behöver mitt egna lilla revir känns det bättre med vikvägg. Varför sätter man upp en sådan om den inte ska användas?
Jodå! Ombyggnationen är verkligen ett kapitel för sig. Vi slussades över till en avdelning som inte var klar, för att företaget skulle kunna börja jobba med den andra. Tid är pengar!!
Så går det när de verkliga experterna inte får vara med och planera. Personalen på avdelningen menar jag!
MVH// Mona
Bostadsbrist
Läste detta på FB. genast satte det mina tankar i rullning. Upprörd? Ja det är bara förnamnet!! Förvånad? Inte det minsta!
"Lis-Mari Stålnacke
Idag har vi gjort ett besök på Kiruna Bostäder och träffade chefen Anneli Vinsa,det första jag vill tala om är att det står 13.000 i bostadskön !!!!!!!!! Det andra är att det finns två bostadsköer i KBAB,en för Kirunabor och en för entreprenörer????? vi bad att få se dom listorna,men som förvantat så fick vi inte det,varför ???? KBAB äger Tallplan 5 och 6 och där bor det ju som ni vet bara entreprenörer.Eftersom FAB har börjat lasta in enreprenörer på Ullspiran så tyckte vi att dom på Tallplan 5-6 kunde flytta dit,men det gick inte heller???? Ullspiran 6 och 8 kommer att börja rivas först Nov -14,alltså om ett och ett halvt år ???? Varför så bråttomt med att skicka iväg hyresgästerna och vart flyttade alla ????? troligtvis för att ge plats åt entreprenörerna !!!!!!! Jag får inte hyra en lägenhet på Ullspiran enligt FAB och jag får inte heller bo på Tallplan 5 eller 6 för dom är inte till för privata personer.Det ska byggas 10 nya Lägenheter på Tarfala 5 och dom ska stå klart till hösten ????
Summeringen av denna dag blir alltså:
13.000 kirunabor i bostadskön
2 köer inom KBAB ????????
Vi fick inte se dom listorna?????
Tallplan 5 och 6 ägs av KBAB och inte av någon annan
10 nya lägenheter ska stå klara hösten -13 på Tarfala 5 ??????
KBAB ska under söka varför det står ca 11 tomma lägenheter tillsammans på alla planerna.
KBAB ska undersöka varför det finns 19???? dörrar utan namn på Tallplan 1-4
Jag hoppas att ni alla Kirunabor sluter upp och förstår att det luktar mygel,oriktiga uppgifter och att vi alla blir drabbade av detta !!!!!!!!!! "
Tack Lis-Mari!!
Min näst yngste son tvingas vara "mambo" mot sin vilja. Han har bott i England och därför inte stått i bostadskö. Hur länge kommer han att få vänta?? Hur kul är det för honom att bo i morsans vardagsrum på en viksäng? 26år och dela en tvåa med mamma och hennes nye man...samt en knäppig pudel.
Min näst äldste son skilde sig, fick ingen lägenhet. Han var tvungen att bo i fikarummet på jobbet! Hur skulle han kunna ha sin son hos sig?? Till slut förbarmade hans morfar sig över honom köpte en husvagn och lät honom hyra den. Den stod ute på gården hos morfar och kostade lika mycket som en lägenhet att hålla varm mitt i smällkalla vintern. Lättare att träffa sin son, men var tvungen att bo hos mamma ibland. Nu är han och jag sambo i en annan lägenhet. Jag hade stått i bostadskö i nästan tio år.
SKANDAL!! Skandal är det enda jag kan säga!! Finner inga ord.
Nya lägenheter byggs och renoveras. För vem? Hyrorna blir så höga att inte många har råd att hyra dem. Klart det sticker i ögonen när man ser kallställda hus, hus som rivs. Man vet orsaken till varför det är så. Men man kan inte låta bli att fundera…
Hur i hela friden kan de styrande här i Kiruna fantisera om att lärare, läkare m.fl. ska flytta hit. Var ska de bo? Tältläger?? Var ska läkarna arbeta?? Öppna eget? Sjukvård har vi ju snart inte heller!!
Det är skrämmande vad som håller på hända med vårt kära Kiruna. Är själv återflyttad efter nästan 25år på annan ort. Men börjar faktiskt känna att det är dags att fara vidare igen. Måttet börjar vara rågat! Stan ska flyttas, men man börjar fundera varför. Utflyttningen blir nog snart större än inflyttningen. Tyvärr är mitt älskade Kiruna lika kärt längre. Tror inte att jag kommer att stanna kvar. Det som håller mig kvar idag är framförallt mina nära och kära. Men inom 5-10år är nog tyvärr ändå den här vackra staden en invånare till mindre.
Kiruna 2013-04-26
// Mona, eventuellt snart utflyttad Kirunabo
Det här med astrologi
Hur är det med det egentligen. Ligger det någon sanning bakom?
Han bad dem läsa sitt horoskop, lägga det med baksidan upp och sedan säga vad de tyckte, om det stämde. De flesta tyckte det stämde ofattbart bra.
Sedan bad han dem byta horoskop med bänkgrannen och läsa det. ALLA hade fått exakt samma!! Han är stor tvivlare! Personligen får jag nog kalla mig agnostiker här med. Ett rätt ställt horoskop är nästan lite läskigt.
Vi var fyra tjejer som testade, först fick vi horoskop ställda och sedan var vi till en psykolog och gjorde tester på vilken personlighetstyp vi var...DET var lite läskigt.
Så... Ja, jag tror det kan finnas lite sanning i dem. Men inte i tidningarnas dagliga horoskop om att man ska träffa en mörk främling och snubbla över en myrstack. Sedan vinna 18 miljoner på spel…just att man inte vinner är ju lite trist!!
Nej lite mer ingående om personlighet och så. Ställda på fakta om när, tid och var man föddes. Var man har månen, ascendenten, osv. Det kan definitivt inte finnas bara tolv olika personligheter i hela värden.
Sedan finns det många andra aspekter att ta hänsyn till. Det tänker jag inte ta upp här. Finns på nätet om man är intresserad.
Ta mig som exempel, Mitt soltecken är Vattuman med ascendenten i Skorpionen och månen i Oxen. Merkurius ligger i Vattumannen för att ta några exempel.
Enligt detta ska jag vara frihetsälskande, lite av en bohem. Lite, eller inte så lite heller, argumentationslysten, trätgirig och excentriskt. Gillar att hjälpa andra. Kreativ, lite av en uppfinnare. Samtidigt har jag egenskapen att vilja vara lite för kontrollerande,och har tendenser till att vara svartsjuk. Folk som känner mig gör egentligen inte det. De får se nya sidor om och om igen. Tydligen går det inte att lära känna mig helt fullt ut. Kul, kan ju inte bli enformigt. Man får ju träffa en ny person hela tiden.
Det första intrycket har jag fått höra är att folk ofta ser en lugn person med båda fötterna på jorden (månen i oxen). Jag kan vara en riktigt bra agitator, (men det var Hitler med), strider för de mindre lyckligt lottade i världen (det gjorde väl inte riktigt han, han tog ihjäl dem istället). Jag kan sätta igång massor av projekt…som aldrig blir färdiga eller så låter jag andra slutföra dem.
Enligt psykologen hade jag de flesta av dessa egenskaper. Det roliga var att de andra fick samma resultat. Det vill säga deras horoskop och psykologens bedömning var ungefär den samma. Fascinerande eller hur? Det går inte att komma ifrån.. Jo, jag vill kalla mig nyfiken ickevetare.
Kiruna den 25 april 2013 // Vattumannen Mona
Saknaden av en vän
Jag saknar, jag saknar min lille vän Fia. Kan inte tänka på henne ännu utan att gråta. Med tårfyllda ögon ska jag försöka berätta om henne.
Fia var en Australisk Terrier, en liten krabat som trodde hon var den tuffaste hunden i universum. Hon brukade kaxa sig mot nya hundar hon träffade. När de sa ifrån tillbaka tog Fia till flykten, ibland tjutandes. Hon var i grund och botten en liten fegis som tagit till sig att "Anfall är bästa försvar". Ibland vann hon och då var hon väldigt nöjd.
Fia var åtta veckor när hon kom till oss. Vi var och hämtade henne i Malmberget Trettondagshelgen 2005. Hon var så liten, hon rymdes i min hand. Men hon var så fin, den underbaraste varelse som kunde hittas på denna jord. Liten, lite svart i pälsen och små hängande öron. Som vuxen fick hon röd päls och stående öron.
Hennes rasnamn var Härkmoens-Ä Stormy Weather. Och det var precis vad hon var, en stormvind, ett yrväder. Full av upptåg. Hon var väldigt klok och lättlärd. På både gott och ont. Hade hon lärt sig något rackartyg var det svårt att lära henne att inte göra dem. Hon var snabb på att lära sig konster och annat för att få den där lilla godisbiten. Problemen som hon var tvungen att lösa får att komma åt belöningen löste hon snabbt. Men det bästa hon visste var trasan och att ha dragkamp! Hon älskade sin trasa, var förvånansvärt stark, 6,5kg muskler. Hundleksakerna som krävde tänkande för godisbiten fixade hon snabbt. Hon var trogen. Hon kom när man kallade på henne...om hon hade lust! Hon hade en stark egen vilja. När man var ledsen kom hon och lade någon hundleksak i ens famn för att trösta. Hjälpte inte det hoppade hon upp i famnen och "pussades". Oftast lyckades hon få en glad igen.
Som valp gillade hon inte toalettborsten, skällde besinningslöst på den och försökte knycka och bära iväg den så fort hon fick chansen. Hon var jättearg på en prydnads björn. Hon var livrädd för dammsugaren. Pappa höll på skrämma livet av henne en gång när han kom upp med ett ganska stort älgben att gnaga på. Det var nästan lika stort som henne. Allt detta försvann när hon blev vuxen. I början älskade hon att åka bil. Men en sommar körde vi i en vattenpöl och hon vart rädd. Efter det var bilfärder en plåga för henne. Hon gillade inte åska eller raketer. Hon skakade och flämtade i flera timmar efteråt.
Hon älskade att vara med oss i stugan och i mina föräldrars stuga i Hedenäset. Där fick hon ströva fritt på gården och i skogen. Hon gick aldrig långt utan ville alltid ha koll på var vi befann oss. Första gången hon var i stugan fångade hon sin första mus. Då var hon tre och en halv månad. Hon hade stark jaktinstinkt.
Fia var charmig och älskade alla. Det var många som föll för hennes charm. En gång rymde hon hemifrån på riktigt. Korta lovar runt kvarteret kunde hon ta, men kom alltid tillbaka. Jag var och letade henne överallt, men ingen Fia. Efter ett tag ringde mobilen, det var från Polisen. Hon hade hittats av ett ungt par mitt i centrum där hon glatt hälsade på alla hon mötte. När jag lättad kom dit hittade jag henne sittandes i famnen på vakthavande polis som skämtsamt sa att det var synd att jag kom. Det var redan två i tur som ville ta hand om henne om inte ägaren skulle hittas.
Så var hon vår Fia!
Mot slutet vart hon förändrad. Hon vart grinig mot vår andra hund.
Hon rymde hemifrån. Kunde kissa inne flera gånger om dagen hur mycket hon än fick vara ute. Drack oändliga mängder vatten. Vi for till veterinären. Under hela bilfärden var hon helt lugn, visade ingen som helst rädsla eller stress.
Fia hade fått diabetes. Svår diabetes och hennes lever var starkt påverkad. Hon hade kunnat få leva vidare men hon skulle inte må bra utan bara bli sämre och sämre. Jag valde att låta henne få somna in. Ett av de svåraste beslut jag någonsin fattat. Man vet att det beslutet kommer behöva tas, ändå är man inte nog förberedd. Tionde Januari i år 2013 fick Fia somna in lugnt och stilla i min famn. Jag grät floder före beslutet, efter ännu mer. Fia såg på mig, slickade bort mina tårar. Det var precis som om hon visste vad som skulle komma. Tröstade mig in i det sista. Trots att det var en hemsk upplevelse så var den ändå vacker, mest tack vare henne.
Jag älskade verkligen den här lilla krabaten!
Lånar orden Ronja Rövardotter uttryckte sig med när Skallepär dog:
-FIA DU FATTAS MIG!!!
Fia blev åtta år! Åtta oförglömliga år som vi fick njuta av hennes charm, och olater som hon hade lagt sig till med. Hon gav oss ibland sorg men mest glädje. Det fanns stunder man var rent av ilsken på henne. Men hon var trots allt min bäste vän.
Sov i ro Fia. Jag är övertygad om att du har det bra nu där i hundhimlen. Du slipper lida. Tack för de åtta fina åren vi fick av dig. Jag saknar dig kopiöst älskade lilla vän!!
// Mona
Kiruna 2013-02-21
Övervikt och Längd
Min syster gjorde ett inlägg på FaceBook för inte så länge sedan: -Jag är inte överviktig - jag är av underlängd...;)
Hon fick många ”gilla” på den kommentaren….
Avskyr diskussioner om man väger "rätt" eller inte! Har själv gjort en gastric bypass men inte fasiken vet jag om jag väger så "rätt" nu heller. Att väga rätt, är inte det att trivas med sin vikt? Jag gillar inte att få ont i rumpan när jag sitter. Enda ställena fettet inte fastnar på hos mig är nämligen rumpan och låren.
Och bemötandet, jag säger bara bemötandet. På speciellt klädaffärer, inom vården ja nästan överallt blir man genast klassad som idiot om man har lite hull. Sk. Välvilliga individer kommer med en massa tränings och bantningstips..."dööööhh".
Visa mig den person med övervikt som inte vet allt om just bantning, olika metoder dieter, preparat , ja allt som kan tänkas. Troligast testat det mesta också....Många springer på gym osv. och sliter halvt ihjäl sig för att uppnå den här så kallade normalvikten.
Annat är det när man är smal, då ses man ju nästan som någon Alfred Nobel.....som om vikt och intelligens skulle gå hand i hand??
Jag är normalviktig nu 63,5 när jag var som tyngst vägde jag närmare 120. Jag vet vad jag talar om!!
Visst mår jag lite bättre nu...men det är nog mest psykiskt!! Man slipper alla negativa pikar, blickar m.m. Fysiskt? I ärlighetens namn så är skillnaden inte så stor som jag förväntade mig och som så många tycks tro.
Nej var stolt över hullet!! Det är din kropp!! Och ingen annan jäkla viktigpetter har något med den att göra!!.Jag bär min egen kropp. Ingen annans!! Det är väl upp till var och en att välja själv. Jag valde operation. Vad du väljer är väl upp till dig!!
Vikten är skitviktig....trivselvikten!!
// Mona
Kiruna 10 februari-2013
Bipolär
Varför? Brukar skoja och säga att jag är ”sjuk i huvudet”. Lite grovt kanske? Men min sjudom sitter ju i huvudet och inte i ex benet..♥ Jag har fått den psykiska diagnosen Bipolär typ 2, rapid cykling. Dvs, har lite större humörsvängningar än folk i allmänhet. Hittils har jag klarat mig från att bli manisk, men hypoman blir jag ibland. Numera medicinerar jag och får inte lika stora toppar och dalar.
Depressionerna saknar jag definitivt inte. Då känns det som om jag inte vill leva längre, men inte heller dö.
Topparna är underbara! Kan närmast likna det med att vara störtförälskad.
Idag blir jag inte lika hög eller låg. Topparna saknar jag verkligen. Inte dalarna!! Hade för mig att proppa i mig massor av tabletter och skölja ner dem med alkohol..ingen bra kombination. Vaknat flera gånger på intensiven…Det beteende är helt borta nu. Visst, tankarna kan väl komma, men inte själva handlingen. Inte sedan våren –09. SKÖNT!!
Rapid cykling betyder att jag svänger i mitt mående flera gånger per år. Jobbigt för min omgivning. Min make lider nog mer än jag. Han har det jättejobbigt när jag är låg. Många gånger har han velat resa bort eller rent av ta ut skilsmässa. Mina toppar har han inget emot. Då är det mindre jobbigt för honom. Jag är ju ganska kul…överaktiv och får massor uträttat.
Varför väljer jag att berätta detta? Tycker det är så mycket ”hysch, hysch” när det gäller psykiska sjukdomar. Diabetes, hjärtfel, reumatism och liknande talar man öppet om. Konstigt!!
Det finns för mycket fördomar om psykiska åkommor.
Jag är ju inte speciellt annorlunda ändå. Svänger bara lite mer i humöret än gemene man. Jag är inte farlig på något sätt.
Sjukdomen är mycket vanligare än man tror. Inget att skämmas över!! Tveka inte att söka hjälp om du känner igen dig. Speciellt om det ställer till bekymmer i vardagen. Självmedicinering är jättevanligt, nästan mer en rgel än ett undantag. Tabletter, alkohol är några exempel.
Jag tog till alkoholen. Numera kan jag sköta den. …Mår ju så mycket bättre, jämnare i humöret!
Finns många bra sidor här på internet om du vill veta mer om sjukdomen. Personligen tycker jag denna sida är
Bra,enkel och informativ: http://bipolär-sjukdom.se/. Wikipedia att inte förglömma.
Sedan finns det såklart massor av sk. Självtester. Men dem ska man nog ta med en nypa salt.
Exempel på sådana tester kam man hitta lite överallt . Väljer att inte tipsa om någon sådan sida. De kan man så lätt Googla fram om man är intresserad….
Med vänlig hälsning//
Tunga tankar
Smycken...
Silvret skyddar mot ondska,
Det svarta speglar min själ.
Silvret skyddar mig mot mig själv!!
Guldet ger mig gemenskap med de lyckliga satarna...
Rött, passion!!
Här och nu!
Jag är så vansinnigt trött!!
Sliter häcken av mig men ändå är det inte nog.
Gör mitt bästa men inte ens det räcker känner jag.
Ingen ber mig om något ( i ord) men ändå känns det som om jag ”borde gjort det”…
Struntar jag i det möts jag av sura miner…ofta får jag höra att det beror på lathet.
Det är inte ett dugg synd om mig. Det är mitt val. Ett val jag gör av kärlek. Ett val jag gör för att jag älskar personerna jag vill hjälpa.
Vill inte ha något mer tillbaka än ett tack då och då!!
Inte få bannor för att jag stökar till ibland på grund av mina egna njutningar…. Att jag gillar att handarbeta, laga mat, renovera möbler, sy, sticka, brodera..klippa mattrasor. med mera, med mera. Istället för att springa omkring med en dammtrasa eller dammsugare.
Javisst, att göra sådant är nyttigare och bättre, mer accepterat…..men ACK!! så tråkigt i min värld. Få bannor och förmaningar över att jag missar saker ibland på grund av mitt konstaterat dåliga minne. Alla dessa operationer och sövningar har gjort mig sådan. Jag glömmer saker!! Inget ovanligt att jag glömmer nycklar i lås osv. Saker man kan le åt är rent ut ett H-vete för mig. En kamp var dag!! *Suck*
Säg inte åt mig att jag ska ta det lugnt och inte slita ut mig .
Jag vill hålla på med det jag gör. Jag mår bra av det!! Klarar inte av att sitta och göra ”ingenting”. Men låt mig göra det i min egen takt!!
Gräla inte på mig för att disken kan få stå kvar en halvtimme efter middagen är överstökad. Maten jag jobbat med i flera timmar…Maten jag förberett i flera dagar ibland.
Dammet som jag frambringar och kan ta en halv dag innan jag städar undan. Jag gör det när jag orkar.
Min kropp är inte vad den borde, orkar inte lika mycket som tidigare.. Jobbar på även med det. Kämpar både med och emot sjukvården! Söker lösningar. Proppar mig full med diverse medikamenter.
Jag blev den jag blev! Inget jag varken valt eller önskar någon annan. Gör allt jag bara orkar och kan!!
Snälla!! Ge mig bara lite mer tid!!!!
Förstå och Förändra
Små minnesbilder dyker upp i mitt inre.
Små minnesblänk från förr.
Små, små ting som jag inte trodde hade någon betydelse.
Ju mer jag tänker på dessa,
desto mer förstår jag att dessa små minnesbilder är viktiga för mig.
Viktiga för att få mig att förstå.
Förstå varför allt blivit som det är idag.
Förstå mitt handlande.
Förstå mina tankar.
Förstå mina känslor.
Förstå mig själv och mitt agerande.
Det klarnar för mig mer och mer.
Det är tungt!
Det är jobbigt!
Det är ett helvete rent ut sagt!
Kaoset förvandlas till ett stilla lugn.
Det känns bra.
Ett hopp tänds inom mig.
Kan detta vara början på något nytt?
Kan detta långsamt förändra mitt liv?
Förändra det till något bättre?
Hur kan jag förändra något?
Hur kan jag ändra mitt handlande?
Hur kan jag ändra mitt sätt att tänka?
Hur kan jag påverka mina känslor?
Hur kan jag förändra mig själv och mitt agerande?
Det verkar bli en lång väg att gå…
Men jag ska lyckas!!
// Mona
Kiruna den 11 oktober 2011
Morgonbestyr
Någon som känner igen sig?
MORGON
Pojkar vakna nu, skynda er!
Låtsas inte sova, tror ni inte jag ser?
Stig nu upp ur sängen,
annars kanske ni missar veckopengen.
Jag tog fram rena kläder i går kväll,
ta på dem snabbt nu är ni snäll!!!
Kom nu! Vi måste hinna fika,
….stå inte bara där och kika….
Har ni borstat tänderna??
Får jag se på händerna!
Har du redan hunnit slarva bort strumpan?
Och du där glöm inte att torka rumpan….
Sjutton också, nu kommer vi försent igen….SKYNDA PÅ LILLA VÄN!!!!
Har vi hunnit med allt?
Ta på vantarna, där ute är det kallt.
Glöm inte att ta med gympa-påsen!
Vem i hela friden har satt tuggummi i låsen?
Hoppa in och sätt er i bilen nu,
klockan är redan långt över sju…
Är ni här alla fyra?…nu är goda råd dyra…
Var tusan är bilnycklarna???
…lika bra att plocka fram cyklarna…
Samma visa varje dag…
Bara tanken på att hinna gör mig svag….
Det här skrev jag en gång för länge sedan när mina killar var små. Jag var ensamstående på den tiden. Det är ganska tätt mellan mina barn, ungefär två år.
Det var en jobbig tid det erkänner jag, men skulle ändå inte vara utan den en endaste minut!
//Mona, Numera med lugna morgnar.
Kiruna 4 oktober 2011
Skatan (pica pica)
Ha det gott!! // Mona..Kirunaskatan
23 september, 2011!
