Tankar & Ting

---

Små minnesbilder dyker upp i mitt inre.
Små minnesblänk från förr.
Små, små ting som jag inte trodde hade någon betydelse.
Ju mer jag tänker på dessa,
desto mer förstår jag att dessa små minnesbilder är viktiga för mig.

Viktiga för att få mig att förstå.
Förstå varför allt blivit som det är idag.
Förstå mitt handlande.
Förstå mina tankar.
Förstå mina känslor.
Förstå mig själv och mitt agerande.

Det klarnar för mig mer och mer.
Det är tungt!
Det är jobbigt!
Det är ett helvete rent ut sagt!

Kaoset förvandlas till ett stilla lugn.

Det känns bra.
Ett hopp tänds inom mig.
Kan detta vara början på något nytt?
Kan detta långsamt förändra mitt liv?
Förändra det till något bättre?

Hur kan jag förändra något?
Hur kan jag ändra mitt handlande?
Hur kan jag ändra mitt sätt att tänka?
Hur kan jag påverka mina känslor?
Hur kan jag förändra mig själv och mitt agerande?

Det verkar bli en lång väg att gå…
Men jag ska lyckas!!

// Mona
Kiruna den 11 oktober 2011

---

Någon som känner igen sig?


MORGON
Pojkar vakna nu, skynda er!
Låtsas inte sova, tror ni inte jag ser?
Stig nu upp ur sängen,
annars kanske ni missar veckopengen.
Jag tog fram rena kläder i går kväll,
ta på dem snabbt nu är ni snäll!!!
Kom nu! Vi måste hinna fika,
….stå inte bara där och kika….

Har ni borstat tänderna??
Får jag se på händerna!
Har du redan hunnit slarva bort strumpan?
Och du där glöm inte att torka rumpan….
Sjutton också, nu kommer vi försent igen….SKYNDA PÅ LILLA VÄN!!!!

Har vi hunnit med allt?
Ta på vantarna, där ute är det kallt.
Glöm inte att ta med gympa-påsen!
Vem i hela friden har satt tuggummi i låsen?
Hoppa in och sätt er i bilen nu,
klockan är redan långt över sju…

Är ni här alla fyra?…nu är goda råd dyra…
Var tusan är bilnycklarna???
…lika bra att plocka fram cyklarna…
Samma visa varje dag…
Bara tanken på att hinna gör mig svag….


Det här skrev jag en gång för länge sedan när mina killar var små. Jag var ensamstående på den tiden. Det är ganska tätt mellan mina barn, ungefär två år.
Det var en jobbig tid det erkänner jag, men skulle ändå inte vara utan den en endaste minut!

//Mona, Numera med lugna morgnar.
Kiruna 4 oktober 2011